Det är mycket ljud i mitt liv just nu. Jag har ett barn som om hon inte pratar hela tiden så sjunger hon. Ett av dom sätt som man kan få tyst på henne är att hon tittar på Musse Piggs klubbhus på tv, men då får man ta ljudet från tv:n istället.

Som om inte det räckte så har jag även en höglöpande tik i huset just nu, vilket i sin tur får ettåriga Jack Russelln "Ronny" att låta som en näktergal större delen av dygnet.

På den positiva sidan så vet jag å andra sidan direkt när det är något bus på gång för då är det tyst och då slår min radar igång omedelbart.

Detta har dock medfört att jag efter alla konstens regler försöker att aktivera både mitt barn och mina hundar för att jag ska få något sånär lugnt inomhus. Ja, ni vet, det är ju inte bara promenader som gäller utan även hjärnan måste få sitt. Vi lägger pussel och vi målar, det ska bakas och lagas mat allt i samråd med treåringen - ja, det är barnet vi pratar om - men det enda som händer är att jag blir ännu tröttare. När jag äntligen tycker att nu har vi hållit igång och det är dags för en liten kopp kaffe och en stödvila plockar älsklingsbarnet fram den rosa mikrofonen och river av "I kissed a girl".

Ungefär som när min första Jack Russell "Mavis" hade sprungit med då man var ute och körde häst i 45 minuter i skapligt tempo och när hästen var duschad och klar sprang hon glatt och hämtade en boll och tyckte att vi skulle leka!

Var kommer all den här energin ifrån och än mer viktigt, Vart tar den vägen sen? Vad är det för process i livet som gör att man på vägen mot vuxenlivet tappar den här energin man hade som barn? Ibland och det blir mer och mer sällan kan jag fortfarande känna att den glimtar till och man gör ett ryck och det liksom bubblar i en, men man kanske helt enkelt får hämta en boll eller en rosa mikrofon och se om det hjälper....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

är det ju bra att man får ibland men det är ju helt otroligt att man alltid ska dra igång dom största projekten på helgerna när man egentligen ska vila upp sig inför nästa vecka. Idag har jag inlett "Operation rensa övervåningen" vilket innenär att...

till slut. Valparna alltså, men man blir ju liksom lika otålig då med och tycker att 'herreguuud kläm ut allihop nu då' för man är ju så nyfiken på hur många och vilka kön det är på valparna att det är väl liksom bara att krysta på så *matte' får sti...

Väntar man på nåt gott kan man aldrig vänta för länge heter det. Tålamod är en dygd. Intet är som väntans tider... Jamen allvarligt talat, vem har hittat på såna idiotsaker? Försäkringskassan? Alla vet ju att när det verkligen gäller så vill man ju h...

Att bli förälder är det största man kan vara med om det håller väl alla föräldrar med om. När man håller det där lilla knytet för första gången så är det det vackraste man sett och det händer något inom en som man inte trodde var möjligt. Det måste v...

Jag är utmanövrerad av en treåring. Att Alma är smart har jag aldrig betvivlat, aldrig heller att hon har lätt för att lära sig nya saker. Min vän Anna sade en gång några kloka ord om sitt hundval när någon hade kommenterat att hon hade köpt sig en B...