Idag är det så ljust ute att man blir alldeles blind när man tittar ut. Är det inte härligt? Man riktigt känner att nu är våren på väg, katterna blir riktiga mars-katter och stryker omkring hela nätterna och det droppar härligt från taken när snön smälter i solen..

På vår gård bor det 4 och en halv katt, ja, du läste rätt. Den halva katten består av en svart halvvild katt som vi har valt att kalla Henry som bara kommer hit och äter och skrämmer dom tama varianterna av samma art. Fast i ärlighetens namn så är han inte särskilt snäll heller och hade jag bara lyckats fånga honom vid något tillfälle så hade han nog fått träffa sin skapare i förtid. Nu har vi inte sett honom på ett tag så jag är inte säker på att han har klarat vintern, han kanske har använt sina nio liv även om han verkar ha en otrolig förmåga att överleva. Jag har sett honom vara både illa biten och halt, men ger man honom ett par veckor så är han Fit for fight igen.

Dom andra som bor här är Anna, Stig, Torbjörn och Lennart. Anna är Stig och Torbjörns mamma, en lagom åldersstigen katthona, jag tror hon är runt 9 år som för det mesta ligger på kökssoffan inne hos Svärmor. Var förr i världen en hugad musjägare, men har tydligen gått i pension och lämnat över till dom yngre förmågorna.

Sen har vi Stig och Torbjörn som är våra vapendragare i stallet. Att Torbjörn bor kvar här kan skyllas på Stig utav den enkla anledningen att när Stigs första sommar kom i vuxen ålder bestämde sig han för att göra en "Walkabout á la Crocodile Dundee" och tog sin kappsäck och försvann i maj när göken gol. Juni och juli kom och under den tiden föddes Torbjörn, men fortfarande ingen Stig. När jag trodde att hoppet var ute och att det var det sista vi sett av honom så sitter han helt sonika utanför stalldörren en halvkylig septembermorgon och så har det fortsatt. Går i maj och kommer hem i september.

Torbjörn är å andra sidan lite mer laid back ialla fall större delen av året. Sommartid kan man dock se honom nere på åkern jagandes en sork eller två, men lyckas man inte med det kan man ju alltid gå tillbaka hem och jama högt och länge tills någon människa ger en lite torrfoder..

Sist men knappast minst har vi katten Lennart. Hösten 2008 var det nämligen inte bara kylan som flyttade in hos oss utan även ett oräknat antal möss. Det knapras i skåp och det tassas i väggar och på tak, jag höll på att bli tokig. Som en enkel lösning tänkte jag att Stig och Torbjörn kunde flytta in och göra sitt jobb, men därtill var dom alldeles för rädd för hundarna.

Visst, det bor Jack Russells i det här huset och får man musen serverad så lever den ju inte särskilt länge, men till att smyga försiktigt på en mus som gnager som bäst i soppåsen duger dom inte mycket till... Efter lite letande i lokalpressen hittade jag då en ekologisk musfångare i Ytterharnäs som vi har valt att kalla Lennart. Ja, det är en katt alltså. Vilket lyckokast det var . Vid bara 12 veckors ålder tog han sin först mus här hemma - även om jag tyckte att han lekte med den väl länge - och sen fortsatte triumftåget. När han tagit 4 möss så tror jag att ryktet spred sig i musvärlden" Gå inte dit! Dom har skaffat en mördarmaskin." Det blev äntligen lite lugn i huset. Inte var han rädd för hundarna heller och att han står ut med Almas kärleksfulla men hårdhänta behandling med ett stoiskt lugn gör honom bara än mer speciell. Våren och sommaren kom och gick och Lennart började vara ute mer och mer, men när hösten flyttade in så kom även mössen, problemet var bara att nu kom inte Lennart! Jag måste vid nåt tillfälle sagt att han är så gullig  mot Alma så han behöver inte jaga möss eller så får han helt enkelt för god mat för nu har han då inget intresse av att jaga längre eller är det den enegin som försvinner med åldern? Nåväl, nu går jag här med våra katter och våra möss så får jag väl hoppas att dom åker på semester i sommar...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

är det ju bra att man får ibland men det är ju helt otroligt att man alltid ska dra igång dom största projekten på helgerna när man egentligen ska vila upp sig inför nästa vecka. Idag har jag inlett "Operation rensa övervåningen" vilket innenär att...

till slut. Valparna alltså, men man blir ju liksom lika otålig då med och tycker att 'herreguuud kläm ut allihop nu då' för man är ju så nyfiken på hur många och vilka kön det är på valparna att det är väl liksom bara att krysta på så *matte' får sti...

Väntar man på nåt gott kan man aldrig vänta för länge heter det. Tålamod är en dygd. Intet är som väntans tider... Jamen allvarligt talat, vem har hittat på såna idiotsaker? Försäkringskassan? Alla vet ju att när det verkligen gäller så vill man ju h...

Att bli förälder är det största man kan vara med om det håller väl alla föräldrar med om. När man håller det där lilla knytet för första gången så är det det vackraste man sett och det händer något inom en som man inte trodde var möjligt. Det måste v...

Jag är utmanövrerad av en treåring. Att Alma är smart har jag aldrig betvivlat, aldrig heller att hon har lätt för att lära sig nya saker. Min vän Anna sade en gång några kloka ord om sitt hundval när någon hade kommenterat att hon hade köpt sig en B...