Så har man då skaffat sig en blogg. Det är väl med det som med allting annat man skulle "våga vägra". Eftersom jag tror på individens kraft och egen vilja så har jag många gånger i mitt liv tänkt att jag-ska-inte-göra-som-alla-andra. Vilket har lett mig vidare till att alla småflickor på Gävle Ponnyklubb trodde att jag hejade på Djurgården och inte Brynäs, bara för att jag inte kunde hålla klaffen.

Jag fick aldrig dansa Macarena på fyllan den där sommaren och Lambadan ska vi inte prata om - fast det kanske var en välgärning vid närmare eftertanke   

Efter gymnasiet när alla käcka flickor i slutet på 80-talet skulle åka till USA som Au-pair och komma tillbaka världsvana och med en om möjligt ännu högre lugg och bredare axelvaddar, då åkte jag till Israel! Bara därför.... Nystartad Intifada, terrorattacker och stenkastning på bussar, det var väl ingenting bara jag åkte åt ett annat håll än alla andra! Ja, jag kom ju hem igen och roligt var det, men i dagens läge vet jag väl inte om jag skulle bli så imponerad om min 18-åriga dotter kom hem och sa att hon skulle sticka till Mellanöstern bara för att hon hade sett en annons i DN-söndag...

Den här våga vägra känslan har dock räddat mig från en hel del annat. Bl.a från att bleka håret. Visst, det vore kanske kul, men mest för alla andra. Det har också räddat mig från att skaffa Foppa-tofflor eller kopior av detsamma och det kan man ju inte annat än vara tacksam för.

Så nu är man med blogg. Jag hade tänkt våga vägra, men det hade jag ju tänkt med Facebook också och har man nu gått ner sig i träsket så är det lika bra att dyka ner i dyngan ordentligt.

Ha det gott och kom ihåg:

Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen