Dom säger att alla goda ting är tre och det är väl bra, kanske t.o.m sant. Vad vet jag? Det känns som att mitt liv kommer allt både gott och ont i en enda röra och hur ska man då kunna urskilja om det kommer tre stycken i taget.

Att de flesta onda ting är tre kan jag dock skriva under på iaf på min topp 3 lista som ser ut som följer:

1: Flexikoppel

 - Männniskan ursäkt för att den inte kan ha sin älskade hund lös för att den inte kommer på inkallning eller tycker om att jaga saker. Ytterligare dumma förklaringar till varför man har flexikoppel till sin hund är att man bor i stan/city och då är det ju så praktiskt att man kan låta hunden "löpa linan ut", som i det här sammanhanget har en helt annan betydelse, så den får känna sig fri men ändå vara kopplad. Om man nu har sin hund i flexikoppel på 5m och linan är längst ut och lite lagom spänd - ja, för hundj...ln drar ju lite också - ponera på alla olyckor som kan hända. Allt från barn som cyklar rätt på linan som likt en snubbeltråd sätter ett abrupt stopp på en annars rolig cykeltur. När "Jycken" bestämmer sig för ett sidbyte och lägger ett varv runt Svea 78, så att hon ramlar omkull och bryter lårbenshalsen eller när mattes lilla gullhjärta bestämmer sig för att jaga duvan på andra sidan gatan och springer rätt ut framför en bil och får avsluta sina dagar som ett lurvigt Moonboots på after ski i Åre.....

Javisst, hade bara Matte varit med på noterna och lyckats håva in jycken med dom klassiska rörelserna dra-tryckpåknappen-släpp-dra-tryckpåknappen-dra-släpp-tryckpåknappen så hade allt detta kunnat undvikas, men en sådan reaktionsförmåga har nog bara Lucky Luke som drar snabbare än sin egen skugga...

2: Bokföring

- Bara i Sverige har man ett system som bygger på att alla människor ljuger. Detta har gjort att alla måste lämna in sin deklaration varje år för att tala om att uppgifterna dom har redan stämmer...

Som småföretagare är om möjligt ännu mer som dom redan vet man måste bekräfta och det retar mig nåt så vansinnigt...

Att det mesta av den här aggressionen beror på att jag har lika stor ordning på mina papper som en dam har kvitton i sin plånbok ser jag väl som mest troligt.

Punkt 1 & 2 är för övrigt Djävulens påfund till människan...  

3: Folk som tror dom är ensamma i hela världen.

- Det gäller generellt såna som tror att andra inte har ett liv och kan gott och väl vänta tills dom gjort sitt. Jag ska ge två goda exempel. För det första. Människor som när dom kommer in genom dörrarna i en butik eller uppför/nerför en rulltrappa inte tar ett steg eller två så att andra kan passera! Nej då, jag kliver av/in stannar där jag vill och gärna tittar mig omkring en liten stund så att jag vet vart jag ska ta vägen. Om jag får mig en liten touch av någon stackare som av nån anledning inte hann undan vänder jag mig gärna om och blänger lite surt..

För det andra. Jag har under hela hösten arbetat med vaccinering mot svininfluensan. Det har varit blandad kompott, vissa dagar har det varit hysteriskt mycket folk och vi har å andra sidan kunnat vara några händer till, men gudarna ska veta att vi gjort så gott vi kunnat. Har man då väntat upp emot en timme och tycker att ingenting händer, detta gäller för det mesta småbarnsföräldrar, och man vet att man har nummer 64 och vi har precis ropat upp nummer 62. Tror ni då att man kanske börjar samla ihop sina saker(för småbarnsföräldrar har alltid en STOR väska med sig utifall att) och leta reda på Kalle 3 år? Inte. Nej, varför det? Bara för att jag nyss satt och ojjade mig över att det tog sån tid och att landstinget minsann aldrig kan göra nånting rätt? Nu är det faktiskt mig det gäller och då får det tar den tid det tar. JAG BLIR TOKIG! Kan någon se till att föräldrar med barn upp till 12 år slutar sättas i den bubbla av glas som omvärlden bygger upp. Visst, att få barn är det bästa som hänt mig också, men världen stannar inte!

Nog med gnäll nu. Charlotte Kalla har precis tagit OS-guld och i morgon ska jag baka mina första semlor i livet....det får räcka så....