Jag är utmanövrerad av en treåring. Att Alma är smart har jag aldrig betvivlat, aldrig heller att hon har lätt för att lära sig nya saker. Min vän Anna sade en gång några kloka ord om sitt hundval när någon hade kommenterat att hon hade köpt sig en Border Collie för att hon ville tävla lydnad. Kommentaren löd: "Det var väl ingen konst att tävla med en BC, dom har ju så lätt för att lära." Varpå Anna svarad helt lugnt "att det går lika fort att lära dom göra fel som att lära dom göra rätt." Precis så är det med Alma.

Alla dom där idiot kommentarna som slipper ut ur min mun utan närmsta tanke på att den treåriga svampen suger i sig för att sedan komma ut när man minst anar det eller peta näsan i bilen när man tror att ingen ser. Stoppa hunden från att smita ut genom dörren med foten är andra exempel.

Det gör ju inte saken bättre att Almas och mitt humör är väldigt lika. Vi blir arga på nolltid, tycker att alla andra är idioter, gråter en skvätt coh sen går det över ibland på mindre än en minut.

Det som nästan är mesta skrämmande är ju att man ju bara tänka sig hur det kommer att bli i framtiden när man som lindad runt Almas lillfinger blir uppsnurrad och lurad till både det ena och det andra. Annars får jag väl lära henne det äldsta tricket av alla. GÅ TILL PAPPA!