till slut. Valparna alltså, men man blir ju liksom lika otålig då med och tycker att 'herreguuud kläm ut allihop nu då' för man är ju så nyfiken på hur många och vilka kön det är på valparna att det är väl liksom bara att krysta på så *matte' får stilla sin nyfikenhet. Yrsa går inte på det där. Som den sunda tik hon är så låter hon naturen ha sin gång och passar på att vila mellan valparna utan att bry sig om mig och min iver.

Man borde bli mer som en hund. Leva i nuet. Släppa stressen och bara låta saker hända liksom. Fast i mig bor det ju ett litet kontrollfreak så det blir ju lite svårt. Dessutom är jag ju kvinna så för det mesta när jag gör något så har jag hela tiden i huvudet vad jag ska göra i nästa steg, vilket i sin tur måste betyda att jag egentligen inte koncentrerar mig riktigt både det jag gör. Hmmm, ja det där tål ju att tänkas på. Man ska alltså vara mer som en hund och göra det man gör just nu utan att tänka på vad man ska göra sen om ni förstår vad jag menar. Fast å andra sidan då kan man ju lika gärna vara en man för dom verkar ju kunna det där, att göra en sak i taget. tål att tänkas på...

Tillbaks till Yrsa, som för övrigt är en väldigt god mor, men det är en sak som jag inte riktigt förstår. Om man nu har sju valpar som ligger å snuttar på en hela tiden och man för ett ögonblick har lämnat valplådan då blir det ju först lite oro i lägret, alla krälar omkring och undrar vad som hände, men till slut så lägger sig lugnet och valparna som är både varma och mätta lägger sig på rad och somnar. Jag menar som småbarnsmor tog man ju tillvara på dom guldstunderna när babyn somnat och man fick en stund för sig själv. Kanske ta en dusch ostört, njuta av en kopp kaffe eller glo lite på tv. Det är här man märker att hundar dom tänker inte riktigt som vi. Jo, för när det är som tystast, vad gör Yrsa då? Hoppar in i lådan igen och alla sju valparna som sov så sött nyss gapar nu för full hals och jagar en spene. Jaha, så nu ligger hon där igen och diar sina små underverk utan att ha en tanke på vad hon ska göra härnest. Lyckost.