Dom säger att alla goda ting är tre och det är väl bra, kanske t.o.m sant. Vad vet jag? Det känns som att mitt liv kommer allt både gott och ont i en enda röra och hur ska man då kunna urskilja om det kommer tre stycken i taget.

Att de flesta onda ting är tre kan jag dock skriva under på iaf på min topp 3 lista som ser ut som följer:

1: Flexikoppel

 - Männniskan ursäkt för att den inte kan ha sin älskade hund lös för att den inte kommer på inkallning eller tycker om att jaga saker. Ytterligare dumma förklaringar till varför man har flexikoppel till sin hund är att man bor i stan/city och då är det ju så praktiskt att man kan låta hunden "löpa linan ut", som i det här sammanhanget har en helt annan betydelse, så den får känna sig fri men ändå vara kopplad. Om man nu har sin hund i flexikoppel på 5m och linan är längst ut och lite lagom spänd - ja, för hundj...ln drar ju lite också - ponera på alla olyckor som kan hända. Allt från barn som cyklar rätt på linan som likt en snubbeltråd sätter ett abrupt stopp på en annars rolig cykeltur. När "Jycken" bestämmer sig för ett sidbyte och lägger ett varv runt Svea 78, så att hon ramlar omkull och bryter lårbenshalsen eller när mattes lilla gullhjärta bestämmer sig för att jaga duvan på andra sidan gatan och springer rätt ut framför en bil och får avsluta sina dagar som ett lurvigt Moonboots på after ski i Åre.....

Javisst, hade bara Matte varit med på noterna och lyckats håva in jycken med dom klassiska rörelserna dra-tryckpåknappen-släpp-dra-tryckpåknappen-dra-släpp-tryckpåknappen så hade allt detta kunnat undvikas, men en sådan reaktionsförmåga har nog bara Lucky Luke som drar snabbare än sin egen skugga...

2: Bokföring

- Bara i Sverige har man ett system som bygger på att alla människor ljuger. Detta har gjort att alla måste lämna in sin deklaration varje år för att tala om att uppgifterna dom har redan stämmer...

Som småföretagare är om möjligt ännu mer som dom redan vet man måste bekräfta och det retar mig nåt så vansinnigt...

Att det mesta av den här aggressionen beror på att jag har lika stor ordning på mina papper som en dam har kvitton i sin plånbok ser jag väl som mest troligt.

Punkt 1 & 2 är för övrigt Djävulens påfund till människan...  

3: Folk som tror dom är ensamma i hela världen.

- Det gäller generellt såna som tror att andra inte har ett liv och kan gott och väl vänta tills dom gjort sitt. Jag ska ge två goda exempel. För det första. Människor som när dom kommer in genom dörrarna i en butik eller uppför/nerför en rulltrappa inte tar ett steg eller två så att andra kan passera! Nej då, jag kliver av/in stannar där jag vill och gärna tittar mig omkring en liten stund så att jag vet vart jag ska ta vägen. Om jag får mig en liten touch av någon stackare som av nån anledning inte hann undan vänder jag mig gärna om och blänger lite surt..

För det andra. Jag har under hela hösten arbetat med vaccinering mot svininfluensan. Det har varit blandad kompott, vissa dagar har det varit hysteriskt mycket folk och vi har å andra sidan kunnat vara några händer till, men gudarna ska veta att vi gjort så gott vi kunnat. Har man då väntat upp emot en timme och tycker att ingenting händer, detta gäller för det mesta småbarnsföräldrar, och man vet att man har nummer 64 och vi har precis ropat upp nummer 62. Tror ni då att man kanske börjar samla ihop sina saker(för småbarnsföräldrar har alltid en STOR väska med sig utifall att) och leta reda på Kalle 3 år? Inte. Nej, varför det? Bara för att jag nyss satt och ojjade mig över att det tog sån tid och att landstinget minsann aldrig kan göra nånting rätt? Nu är det faktiskt mig det gäller och då får det tar den tid det tar. JAG BLIR TOKIG! Kan någon se till att föräldrar med barn upp till 12 år slutar sättas i den bubbla av glas som omvärlden bygger upp. Visst, att få barn är det bästa som hänt mig också, men världen stannar inte!

Nog med gnäll nu. Charlotte Kalla har precis tagit OS-guld och i morgon ska jag baka mina första semlor i livet....det får räcka så....

I mitt liv är det vissa saker som är svårare än andra.

En sak är det här med dammsugarpåsar. Har i många många år delat mitt hushåll med en mintgrön Hugin. Liten kompakt som jag köpte till min första lägenhet i slutet på 80-talet och färgen var därefter. Den har följt mig genom livet, men tillbringar nu en pensionärstillvaro hos Gunilla, hur det funkar med påsar till den nuförtiden vette sjutton, det var svårt redan på min tid.

När sedan  min kära mormor vek in kepsen på sin ålders höst gick jag från mintgrön Hugin till turkos Volta. En inte alltför modern dammsugare, men ändå ett snäpp bättre än min, som man med lite tur kunde hitta påsar till som passade till 99 %, så det fick duga. Den utförde sitt jobb med den äran, men med en ljudnivå som kunde väcka döda. Det där med ljudnvivå är för övrigt en helt annan historia. Påminn mig så ska jag berättar när vi köpte ny diskmaskin.

Nåja, dammsugare var det. När så min mor skulle flytta till lägenhet med centraldammsugare i höstas så såg jag min chans till ytterligare uppdatering.

-"Mamma" sa jag. "Får jag din dammsugare när du flýttar?"

- "Javisst" sa hon. det var inte svårare än så att komma upp sig i dammsugar världen. Så äntligen kom den då. Dammsugare modell Lux1. Säkerligen köpt för dyra pengar av någon käck dörrförsäljare som min mor av någon konstig anledning har så svårt att säga nej till.

Glad i hågen satte jag i kontakten och det var då jag insåg hur en dammsugare skulle låta och agera. Inte ens hundarna som i vanliga fall har tittat på mina pastellfärgade monster med skräck i blick orkade lyfta på huvudet när jag for omkring med "snabeldraken". Allt har varit frid och fröjd ända tills nu. För hur får man tag på dammsugarpåsar till en Lux1? Ja, inte var det bara att susa ner på Ica iaf! Efter många om och men och lite letande så har jag nu hittat www.dammsugarpasar.nu och med lite tur anländer det en förpackning nästa vecka. Så nu har jag, för att rädda fredagssaneringen, efter alla konstens regler "snittat" upp påsen tömt den på dess innehåll, lite i sopppåsen och lite överallt annars, tejpat ihop den med väldigt dyr och stark tejp som man vanligtvis har till ensillagebalar. Hoppas att den håller, för nu kör vi!

Sen undrar män varför kvinnor är på dåligt humör när man städar....  

Tre män satt och skröt över vilka uppgifter och krav de hade på sina fruar.

Den första mannen hade gift sig med en kvinna från västkusten och han hade 
bestämt ställt krav att hon skulle sköta disken och städa huset. 
Det tog ett par dagar utan att han såg något, men på tredje dagen kom han 
hem till ett rent hus med disken diskad och undanställd. 
  
Den andra mannen berättade att han hade gift sig med en kvinna från Skåne. 
Han hade gett frun tydliga order att det var hennes uppgift att 
sköta all disk, matlagning och städning. 
Första dagen såg han inga resultat, andra dagen såg han att det blivit lite bättre. 
Tredje dagen såg han att huset var välstädat, disken klar och det stod en 
vällagad middag på bordet. 
  
Den tredje mannen hade gift sig med en kvinna från norra Sverige. 
Han hade sagt till henne att hennes plikter var att hålla huset välstädat, diska,

klippa gräsmattan, sköta tvätten och varm mat skulle stå på bordet varje dag.   
Han sa att första dagen såg han ingenting, andra dagen såg han heller ingenting. 
På tredje dagen hade svullnaden lagt sig såpass att han kunde se lite på ena ögat. 
I alla fall nog för att fixa en macka och fylla diskmaskinen. 
    

Blev väckt av Janne och Alma i morse, inget nytt med det. Jag är nog alltid sist att vakna i den här familjen. Fattar inte att man kan vara så trött hela tiden.

Nåja, idag skulle jag börja om mitt liv som arbetslös tänkte jag med att sanera huset som mer eller mindre ser ut som jag vet inte vad. Det är ju lätt att skydda sig med "bättre lite skit i hörnet än ett rent helvete" men man kan väl knappast komma undan med att hela mitt hus består av hörn. Bra tänkt men fel. Telefonen har ringt och jag ska iväg till Sandviken och jobba ett par timmar. Konstigt egentligen för då blev jag helt plötsligt lite sur och ville inte, men samtidigt får man väl ta åt sig lite av äran att man har gjort ett gott intryck och att dom vill faktiskt ha mig tillbaka. Nåväl ska bli kul att träffa Sonja igen.

Nu har Yrsa 2 dagar gamla valpar fått sina smeknamn Karin, Gösta och Pia. Alma är himla stolt och förvånansvärt duktig, Karin och Pia är namn på två av hennes dagisfröknar och jag tror nog att dom blev lite smickrade också.

Ha det gott vänner!

Så har man då skaffat sig en blogg. Det är väl med det som med allting annat man skulle "våga vägra". Eftersom jag tror på individens kraft och egen vilja så har jag många gånger i mitt liv tänkt att jag-ska-inte-göra-som-alla-andra. Vilket har lett mig vidare till att alla småflickor på Gävle Ponnyklubb trodde att jag hejade på Djurgården och inte Brynäs, bara för att jag inte kunde hålla klaffen.

Jag fick aldrig dansa Macarena på fyllan den där sommaren och Lambadan ska vi inte prata om - fast det kanske var en välgärning vid närmare eftertanke   

Efter gymnasiet när alla käcka flickor i slutet på 80-talet skulle åka till USA som Au-pair och komma tillbaka världsvana och med en om möjligt ännu högre lugg och bredare axelvaddar, då åkte jag till Israel! Bara därför.... Nystartad Intifada, terrorattacker och stenkastning på bussar, det var väl ingenting bara jag åkte åt ett annat håll än alla andra! Ja, jag kom ju hem igen och roligt var det, men i dagens läge vet jag väl inte om jag skulle bli så imponerad om min 18-åriga dotter kom hem och sa att hon skulle sticka till Mellanöstern bara för att hon hade sett en annons i DN-söndag...

Den här våga vägra känslan har dock räddat mig från en hel del annat. Bl.a från att bleka håret. Visst, det vore kanske kul, men mest för alla andra. Det har också räddat mig från att skaffa Foppa-tofflor eller kopior av detsamma och det kan man ju inte annat än vara tacksam för.

Så nu är man med blogg. Jag hade tänkt våga vägra, men det hade jag ju tänkt med Facebook också och har man nu gått ner sig i träsket så är det lika bra att dyka ner i dyngan ordentligt.

Ha det gott och kom ihåg:

Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen